Rembrandts självporträtt från 1631, med en lejonklippt portis vid sina fötter. Jag tog fotot av originalet på en Rembrandtutställlning i Budapest januari 2015.

Portugisisk Vattenhund

 

Portugisisk Vattenhund 
Den Portugisiska Vattenhunden fanns i forna tider längs hela Portugals kuster där den var en ovärderlig hjälp för den portugisiske fiskaren. Hunden apporterade fiskredskap, bärgarde och lade i näten, vaktade båten, dök efter fisk som slet sig, simmade med meddelanden mellan båtar, varnade för grund och vaktade fiskarens redskap. Flera hundar samarbetade på samma båt och de skulle agera självständigt när de såg att så krävdes. Portisen var en mycket uppskattad medarbetare på fiskebåtarna men när fisket moderniserades försvann hundarna allt mer och sågs sällan runt Algarve-kusten.

 
Mångsidig sällskapshund 

Idag är portisen mest en sällskapshund, vilket den passar utmärkt till. Den är mycket arbetsvillig och förtjust i aktiviteter och det är bra om den får uppgifter att lösa. Portisen är intelligent och lättlärd och mån om att vara till lags. Den är uppfinningsrik, lekfull och livlig. Portisen används idag inom många olika områden, några exempel är bruks, lydnad, agility och eftersök. Det finns också Vattenhundar som arbetar som narkotikahundar, blindhundar, servicehundar, räddningshundar och inom vården. Den är också mycket social och vill vara med där det händer. Hunden har oftast inga problem med att slappna av även i stressiga miljöer. Snarare är det så att bara den får vara med sin flock (sina människor) så accepterar den nästan vad som helst. Kontakt- och kelbehovet är stort. En portis går ofta bra ihop med andra hundar (på båtarna var det många hundar som samarbetade) och ger sig sällan in i slagsmål. Den är också vänlig mot främlingar och trivs bra ihop med barn. 


Utseende och päls 


Hunden är medelstor med lång päls som klipps i den rastypiska lejonfrisyren. Klippningen gav hunden maximal rörelsefrihet i vattnet samtidigt som den skyddade vitala organ när den simmade. Pälsen förekommer i färgerna svart, vit och olika nyanser av brunt, eller kombinationer av brunt eller svart med vitt. Två hårlag förekommer, vågig, ganska lång päls, luftig och lätt glansig samt kortare hår som bildar kompakta och cylindriska lockar, något glanslöst och tjockt åtliggande. Den som skaffar en portis får vara beredd på att det är en hel del pälsvård. Hunden skall badas regelbundet, ca var 14:e dag, och borstas. Vid ca ett års ålder börjar hunden fälla sin valppäls och då börjar värsta tovtiden för de flesta hundar. Den varar ungefär ett år. Då kan hunden tova ihop över en natt och det krävs en hel del tålamod, både av ägare och hund, för att sköta pälsen. Många klipper ner pälsen helt under denna period och börjar om från början. Många håller också sina portisars pälsar korta hela tiden, men skall man
 ställa ut på officiella utställningar måste hunden vara i päls och klippt enligt traditionen. Vid pälsvård rekommenderas hur som helst en borste med långa stålpiggar och en gles kam, en så kallad pudelkam. Kardor med rullande piggar är också bra för att få bort gammal död päls. 
Rasen har ingen underull fäller därför endast sparsamt. Många människor som har allergier får inga besvär av en Vattenhund. Men jag har märkt på mina hundar att det lossnar en hel del päls på vårsidan. Det hamnar i borsten eller som tussar på golvet. Men det blir inte dessa drivor av päls som jag ser hos hundkompisar med andra raser.

 

Rasstandard för Portugisisk Vattenhund

ORIGINALSTANDARD: 1966-12-09

 

FCI STANDARD: 1995-10-03: Engelska & Franska                                    

SKK:s STANDARDKOMMITTÉ: 1996-10-29

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: PORTUGAL

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:

Vattenhund med exceptionellt god förmåga och uthållighet att simma och dyka. Rasen är

fiskarens oskiljaktiga vän och "arbetsredskap". Den är även av stor användbarhet för att vakta

båten och fiskarens ägodelar. Medan ägaren fiskar skall hunden vara uppmärksam och skulle

fisk slita sig från krok eller ur nät, hoppar hunden självmant i vattnet för att fånga fisken,

dykande under vattnet om så behövs. Hunden simmar också ut för att föra tillbaka nät som

gått sönder och rep som lossnat. Dessa hundar används även som kurirer mellan båt och

strand eller tvärtom, även när avståndet är betydande.

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 8, sektion 3

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

I forna tider förekom rasen längs hela Portugals kust. Numera, beroende på ändrade

förutsättningar för fisket är rasen praktiskt taget begränsad till Algarveýprovinsen vilken

numera får anses som rasens hemtrakt. Förekomsten av dessa hundar längs Portugals kust kan

härledas långt bakåt i tiden, varför rasen får anses som rent portugisiskt.

HELHETSINTRYCK:

Hund av medelstorlek, proportionerligt byggd, robust och muskulös.

Musklerna, som utvecklats genom regelbunden simning skall vara påtagliga.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

En hund med impulsiv läggning, viljestark, modig och med kamplust, liksom anspråkslös och

outtröttlig. Den har ett allvarsamt, genomträngande och uppmärksamt uttryck, liksom utmärkt

syn och gott väderkorn. Hund med exceptionell intelligens, som med påtaglig lätthet och

glädje lyder varje order från sin husbonde.

HUVUD:

Huvudet skall vara kraftfullt och brett med goda proportioner.

Skallparti: Skallen skall sedd i profil vara något längre än Nospartiet och dess rundning

framhävs mer i bakreý än främre delen. Nack-knölen skall vara väl markerad. Sedd framifrån

skall hjässan vara välvd med lätt markerad mittfåra. Pannfåran skall vara markerad i 2/3 delar

av hjässans främre del och Ögonbryns-bågarna skall vara tydliga.

Stop: Stopet skall vara väl markerat och ligga något bakom de inre ögonvrårna.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred med väl öppna näsborrar. Den skall vara

välpigmenterad; svart hos hundar med svart, svart/vit eller vit pälsfärg. Hos bruna hundar

skall den harmoniera med pälsfärgen.

Nosparti: Nospartiet skall vara bredare vid basen.

Läppar: Läpparna skall vara tjocka, speciellt framtill. Mungiporna skall inte vara synliga.

Munhålan skall vara helt eller fläckvis svartpigmenterad eller mörkpigmenterad.

Käkar/tänder: Käkarna skall vara starka, varken överý eller underbett. Tänderna skall inte

synas när munnen är stängd. Hörntänderna skall vara kraftigt utvecklade.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, något snedställda och sitta väl åtskilda. Formen skall

vara rundad och ögonen skall varken vara framträdande eller insjunkna. Färgen skall vara

brun eller svart. Ögonlocken skall vara tunna och ögonlockskanterna svart- eller

brunpigmenterade beroende på pälsfärg. Tredje ögonlocket får inte synas.

Öron: Öronen skall vara hjärtformade, tunna och ansatta väl ovanför ögonansättningen.

Bortsett från en liten öppning bakåt skall öronen ligga väl an mot huvudet. Örontopparna skall

inte nå nedanför käklinjen vid strupen.

HALS:

Halsen skall vara rak, kort, fint rundad med kraftig muskulatur och buren högt och stolt. Den

skall vara smidigt ansatt och varken ha lös halshud eller dröglapp.

KROPP:

Manke: Manken skall vara bred och inte framträdande.

Rygg: Ryggen skall vara plan, kort, bred och välmusklad.

Ländparti: Länden skall vara kort och jämnt övergå i korset.

Kors: Partiet över korset skall vara välformat och endast svagt välvt och med knappt synliga

höftbensknölar.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och djup med långa och väl välvda revben.

Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna.

Underlinje: Buklinjen skall vara uppdragen i en elegant linje.

Svans: Svansen får inte vara kuperad. Den skall vara medelhögt ansatt, tjock vid roten och

avsmalna mot spetsen. Den skall inte nå nedanför hasleden.

När hunden är uppmärksam skall svansen bäras väl böjd och dess främre del skall inte nå

framför ländens mittpunkt. Svansen är till stor hjälp när hunden simmar eller dyker.

EXTREMITETER:

Framställ: Framstället skall vara starkt med raka ben.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara välvinklade med mycket väl utvecklad muskulatur.

Överarm: Överarmarna skall vara starka, medellånga och parallella med kroppens medellinje.

Underarm: Underarmarna skall vara välmusklade och långa.

Handlov: Handlovarna skall ha kraftig benstomme och vara bredare framifrån än från sidan

sett.

Mellanhand: De skall vara långa och kraftiga. En svag vinkel är tillåten.

Tassar: Tassarna skall vara runda och ganska platta. Tårna skall inte vara för högt välvda och

inte för långa. Huden mellan tårna skall vara mjuk och väl behårad samt nå fram till

tåspetsarna.

Klornas färg skall överensstämma med pälsfärgen. Klorna skall inte nå ner till underlaget.

Mittersta trampdynan skall vara mycket tjock, de övriga normaltjocka.

BAKSTÄLL:

Bakbenen: Bakbenen skall vara kraftiga och bakifrån sett raka med långa, väl rundade

skinkor.

Lår: Låren skall vara kraftiga, medellånga och med mycket väl utvecklad muskulatur.

Knäled: Knälederna skall ligga på parallell linje med kroppens medellinje.

Underben: Underbenen skall vara välmusklade och långa samt vara parallella med kroppens

medellinje. Vinkeln skall vara mycket tydligt markerad, i knä och hasled.Alla senor skall vara

väl utvecklade.

Has: Haslederna skall vara starka.

Mellanfot: De skall vara långa och utan sporrar. En svag vinkel är tillåten.

Tassar: Baktassar som framtassar.

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara fria. I skritt skall steget vara kort och livligt, i trav skall det vara lätt och

rytmiskt och i galopp energiskt.

PÄLS:

Pälsen skall vara ymnig med kraftigt hår som jämnt täcker hela kroppen utom i armhålor och

ljumskar där det är tunnare. Underull förekommer inte. Den raskarakteristiska frisyren klipps

när pälsen är fullt utvuxen. Pälsen klipps då kort på nospartiet, länden, flankerna och hela

bakstället samt större delen av svansen. Endast på svansspetsen lämnas hellång päls som en

plym.

Pälsstruktur:

Pälsen förekommer i två olika hårlag:

1) Tämligen lång, vågig päls som är ganska mjuk och något glansig.

Pälsen på hjässan skall vara upprättstående och på öronen skall den vara betydligt längre än

öronlappen.

2) Kortare päls som är krusig och bildar cylindriska, kompakta lockar som är tämligen matta.

På hjässan skall pälsen vara krusig som på kroppen men på öronen kan den vara vågig.

Färg:

Pälsen kan vara enfärgad eller ha en kombination av färger. Enfärgat kan vara svart, vitt eller i

olika nyanser av brunt. Kombinerade färger kan vara svart eller brunt med vita tecken. Vit

pälsfärg indicerar inte albinism förutsatt att nostryffel, mun och ögonlockskanter har svart

pigment. Hos hundar med svart, vit eller svart och vit päls skall huden vara kraftigt

pigmenterad, dvs blåaktig.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd:

För hanhund: 50 - 57 cm, ideal är 54 cm

För tik: 43 - 52 cm, ideal är 46 cm.

Vikt:

För hanhund: 19 - 25 kg

För tik: 16 - 22 kg

MÅTTANGIVELSER:

Skallens längd hos hanhund 12,5 cm, hos tik 11 cm

Skallens bredd hos hanhund 11 cm, hos tik 9,5 cm

Nosryggens längd hos hanhund 9 cm, hos tik 7 cm

Bröstkorgens omkrets hos hanhund 61 cm hos tik 56 cm

Bröstkorgens bredd hos hanhund 15 cm hos tik 13 cm

Bröstkorgens djup hos hanhund 21 cm hos tik 18 cm

Bålens längd hos hanhund 45 cm hos tik 40 cm

Bålens bredd hos hanhund 11,5 cm hos tik 10 cm

Kroppens längd hos hanhund 51 cm hos tik 45 cm

Svansens längd hos hanhund 32 cm hos tik 27 cm

Frambenens höjd hos hanhund 29 cm hos tik 25 cm

Höjden över länden hos hanhund 52 cm hos tik 46 cm

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL:

• Mycket långt, smalt, platt eller spetsigt huvud

• Pigmentlös eller fläckig nostryffel

• Trattformigt eller för snipigt nosparti

• Över- eller underbett

• Blå ögon eller ljusa ögon

• Ögon som är olika i form eller storlek liksom insjunkna eller utstående ögon

• Öron som är fel ansatta, för stora, för korta eller veckade

• Svans som är kuperad, outvecklad eller obefintlig.

• Svans som är tung, hänger slapp under rörelse eller är buren rak

• Sporrar på baktassarna

• Päls annan än den som beskrivs i standarden

• Albinism

• Storlek som betydligt över- eller understiger angivna mått

• Dövhet - vare sig den är nedärvd eller förvärvad

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.