20. feb, 2015

Små små klor!

Igår klippte jag klorna på alla valparna för första gången. Hur klipper man klor som knappt syns? Det går, men det är jäkligt pilligt minst sagt. Läsglasögon på näsan och en bra lampa är ett måste. Som tur är så är det som en liten hulling längst ut på klon och den är lätt att få fatt i med saxen. De är vassa de där små klorna också så det är lätt att förstå att de kan sarga tikens juver om de inte hålls efter. Valparna tyckte väl så där om att få klorna klippta men alla åtta accepterade hanteringen efter en liten stund. Det gäller ju att bara vara varlig och ta det lugnt så att valpen känner sig trygg med att hanteras.

Idag är valparna nio dygn och nu börjar jag titta efter de första små gliporna till ögon. Ännu så länge inget men det är ju tidigt ännu. Men det är en fantastisk känsla när de börjar se för då tar utvecklingen en rejäl fart.

Luna har börjat slappna av och är inte lika beskyddande som hon var de första dygnen. Nu får mormor Leia komma in i rummet, bara hon håller sig på behörigt avstånd. Leia är respektfullt nyfiken och hon såg riktigt glad ut på ögonen idag när hon fick nosa på lilla Linnea. 

Luna lämnar nu valparna några stunder frivilligt och tar sig en tur runt i huset. Men vi håller henne fortsatt sällskap här i valprummet för att hon inte skall känna sig ensam. Om två veckor är det dags för valparna att flytta en trappa ner. Då är de redo för att börja vänja sig med familjelivet. Jag läste en artikel om den viktiga präglingstiden: valpar som inte har någon mänsklig fysisk kontakt  mellan artonde dygnet och sjunde veckan utvecklas till skygga individer som inte  knyter an till människor. 

Därför är det, naturligtvis med det sunda förnuftet närvarande, bra att bjuda in olika människor i hemmet för att valparna skall få stifta bekantskap med såväl barn som vuxna.

Idag får ni en bild på Börje när han tryggt vilar på mamma Lunas ben! Hjärta