Vilka är vi då?

Anders med Pilutta och Leia, sommaren 2009.

Jag heter Marianne och arbetar till vardags som ambulanssjuksköterska  i Karlskoga. Min man heter Anders och är plåtslagare. I familjen ingår även två vuxna och utflugna barn, Nicklas och My.

Vår första portis flyttade in hos oss våren 2003. Det var Pilutta, Rödtop Patsy Bar Cloé Pilutta, som då var tre år. Vi hade henne på foder och när hon fått två kullar hos sin uppfödare Marie så var hon vår.

Vi har aldrig ångrat val av ras! Första gången jag träffade en portis ställde jag den klassiska och lite skämmiga frågan: är det en pudel? När jag sedan fick lära känna denna underbara ras var det ingen tvekan: en sådan ville jag ha! Sedan följde en tid av övertalning för Anders ville minsann inte ha någon hund, de var ju bara till besvär... Men efter att han fått träffa Pilutta och vi haft henne på prov några veckor så var även han såld!Hjärta

Vår första egna kull fick vi i februari 2005. Den kullen, Star-Wars-kullen, resulterade i en enda valp: Piluttas Princess-Leia, Leia. En helt underbar, egensinnig, vacker, klok dam med stor integritet. Leia har blivit svensk och norsk utställningschampion. Vi har gått många kurser och tränat mycket lydnad men tävlat sparsamt. På senare år har Leia fattat galoppen med spår och fullkomligt älskar den aktiviteten!

Kull nummer två föddes i augusti 2005 och resulterade i sex "Krydd"-valpar. Det var Piluttas fjärde och sista kull.

2009 föddes Mirakel-kullen, såg dagens ljus den 7 november 2009 (på min sons 25-årsdag!). Det är Leias enda kull. Då föddes nio valpar, bland annat Piluttas First Class Miracle O´Leia, Luna, som bor kvar hos oss.

Luna fick sin första kull den 11 februari 2015. "Hjälpsamma kullen" resulterade i åtta valpar och Piluttas Meu Nome E´Irene, Ina, är kvar hemma hos oss. 

Vår vardag med hundarna innebär för det mesta långa  och härliga promenader där terrängen varierar på grund av årstiden. Favoriten är ju långpromenader i skogen där de kan vara lösa och utforska omgivningarna i egen takt.

Vi kan lugnt säga att hundarna är med oss i stort sett överallt. Vi har köpt husvagn för deras skull och de verkligen älskar husvagnslivet. Ser de att vi plockar med husvagn och bil så visar de med hela kroppsspråket att vi inte får glömma dem! Och på campingarna anpassar de sig snabbt och ligger oftast lugnt och spanar in omgivningarna.

Tack vare att de alltid varit med så hetsar de aldrig upp sig över nya platser utan finner sig väl till rätta. Men detta är nog lite typiskt portis också, det är en cool och anpassningsbar ras!

Jag gillar att vara aktiv och har i omgångar arbetat med vår rasklubb och innehaft lite olika styrelseuppdrag. För närvarande ingår jag i utställningskommittén och PR och informationskommittén.

Jag glömde ju nästan att nämna utställningar! De senaste åren har det blivit lite mindre av den varan, men jag älskar verkligen utställningar! Dels förberedelserna, att göra hunden/hundarna fina, plocka fram allt som skall med och ställa klockan, oftast okristligt tidigt Blinkar. Fjärilarna i magen. Och sedan att träffa alla härliga människor och deras hundar. Glädjas i med- och motgång. Vi är lite som ett resande cirkussällskap! Jag har fått många nya bekantskaper vid sidan av utställningsringen.

Portisen är verkligen en ras som gett oss så mycket: dels den kärlek och aktivitet som vi får av våra egna hundar, men också massor av nya vänner samt inblick i allehanda aktiviteter som vi inte skulle fått stifta bekantskap med annars. 

Jag och Leia på portisläger

Här testar jag och Leia weigtpull på portislägret 2010.